Varför så svårt att känna lust!
Under många år gick jag som i en slags dimma och tyckte inte att något var riktigt kul. Numera känner jag en ganska stor lust över det mesta här i livet. Jag känner lust, jag till och med stor lust, när jag på min fritid skriver om t.ex. håravfall däremot känner jag olust när jag skall skriva om något studierelaterat.
Varför är det då så svårt att känna lust för mina studier eller för ett vanligt arbete. Jag är fullständigt övertygad om att det finns en högst naturlig och psykologisk förklaring till det hela. Mina föräldrar har alltid värderat arbetet högt, ordspråket "plikten framför allt" eller "kallet framför allt" passar därför ypperligt in på dem. Själv har jag hela mitt liv lagt mig i andra diket, "plikten sist av allt" eller "lek först jobba senare". Jag inser att jag behöver växa upp, arbete behöver inte bara vara en grå plikt men känslomässigt har jag svårt att förstå detta.
Frågan är bara när skall jag bli fri från mitt ständiga trots mot deras livssyn, idag eller imorgon?
Varför är det då så svårt att känna lust för mina studier eller för ett vanligt arbete. Jag är fullständigt övertygad om att det finns en högst naturlig och psykologisk förklaring till det hela. Mina föräldrar har alltid värderat arbetet högt, ordspråket "plikten framför allt" eller "kallet framför allt" passar därför ypperligt in på dem. Själv har jag hela mitt liv lagt mig i andra diket, "plikten sist av allt" eller "lek först jobba senare". Jag inser att jag behöver växa upp, arbete behöver inte bara vara en grå plikt men känslomässigt har jag svårt att förstå detta.
Frågan är bara när skall jag bli fri från mitt ständiga trots mot deras livssyn, idag eller imorgon?
Kommentarer
Trackback
