Jag mår skit
Efter att ha insjuknat i magsjuka och sedan tillfrisknat från denna, har jag nu insjuknat i vad man kan kalla gamla dåliga vanor. Ångest som säger till mig att jag ska sitta inne, isolera mig, som gör mig rädd och paralyserar. Det är makalöst vilken makt rädslan har, för det är just de jag är, jag är rädd - rädd för andra människor ska tycka, rädd för att inte vara omtyckt, rädd för att vara ensam....
När ångesten kommer, är jag på flykt. Den viskar i mitt öra, göm dig så kan ingen skada dig. Så jag gömmer mig, gömmer mig för dig, gömmer mig för mig. Nu är jag trygg tror jag, men var är jag? jag är hemma, instängd och ensam. Nu blir jag ännu mer rädd, jag försöker gömma mig från ensamheten, men ju mer jag försöker desto mer ensam känner och blir jag faktiskt.
Nu är det upp till kamp, inte mot ångestens väsen, ty det är faktiskt ett gott väsen när allt kommer omkring utan en kamp mot rädslan, kamp mot det grepp rädslan besitter över mig. Jag är feg, men jobbar på att bli modig. Jag är rädd, men vill inte vara det längre.
Det finns bara ett sätt att vinna på och de är att vänja sig, vänja sig vid rädslan och låta den finnas där samtidigt som jag lever vidare utan att ändra mitt liv.
När ångesten kommer, är jag på flykt. Den viskar i mitt öra, göm dig så kan ingen skada dig. Så jag gömmer mig, gömmer mig för dig, gömmer mig för mig. Nu är jag trygg tror jag, men var är jag? jag är hemma, instängd och ensam. Nu blir jag ännu mer rädd, jag försöker gömma mig från ensamheten, men ju mer jag försöker desto mer ensam känner och blir jag faktiskt.
Nu är det upp till kamp, inte mot ångestens väsen, ty det är faktiskt ett gott väsen när allt kommer omkring utan en kamp mot rädslan, kamp mot det grepp rädslan besitter över mig. Jag är feg, men jobbar på att bli modig. Jag är rädd, men vill inte vara det längre.
Det finns bara ett sätt att vinna på och de är att vänja sig, vänja sig vid rädslan och låta den finnas där samtidigt som jag lever vidare utan att ändra mitt liv.
